Alltid har jag fått följa med pappa in på killarnas omklädningsrum innan. Men nu när puberteten är igång syns det. Folk stirrar på mig och döljer sig för mig. Men inne på tjejernas mår jag bara dåligt.

Detsamma har hänt mig många gånger om angående toaletter, när jag gick in på en restaurang såg jag toaletterna, jag gick dit och började gå mot en av toaletterna. Jag såg att den var låst så jag väntade. När den där inne äntligen kom ut så gick jag in. Men precis innanför dörren sa gästen ”du vet väl att det här är herrarnas toalett?” Jag svarade ”jag vet” och gick in. Men utanför så hörde jag hen säga ”då har du hamnat fel min vän”. Jag blev besviken och arg. Men orkade inte bråka.

Jag är transkvinna (pre-HRT) och vågar inte gå på gemensamma toaletter. Rädd för att utsättas för våld på herrtoaletten, rädd för att få skäll, bli utslängd ur kvinnornas. Det handlar inte om huruvida jag passerar som kvinna eller inte, jag hade säkert kunna uträtta mina behov på tjejtoaletterna, men rädslan gör att jag inte kan.

Jag som icke binär går alltid på den tillgänglighetsanpassade toaletten, eftersom den ofta är den enda som inte är könad. Känner mig dock inte rikigt hemma där heller, speciellt när det är kö och en står framför någon i t.ex. rullstol som någonstans ”behöver” toaletten mer än jag som faktiskt rent fysiskt skulle kunna gå på de binärt uppdelade toaletterna. Trots detta är den tillgänglighetsanpassade det alternativ som minst får mig att känna att jag vill krypa ur skinnet, så i 99 fall av 100 så går jag på den. En passar liksom inte in någonstans och ingen av alternativen känns rätt. Någonstans känns det som om vi är människorna som inte finns.

Innan jag började ”passera” som den killen jag är så var det alltid ett laddat moment att delta i sociala sammanhang som kunde involvera könsuppdelade offentliga toalätter. Jag älskade exempelvis att gå på bio men Bergakungen i Göteborg var inte utan oro på grund utav deras könade toalätter. Samma sak gäller de flesta krogar och restauranger i stan. Även på min arbetsplats inom en större myndighet är toalätterna i de flesta fall könsuppdelade. Till vilken nytta? Jag var/är ofta rädd för att bli utsatt för transfobiskt våld bara för att jag var tvungen att använda toalätten. Genom att fortfarande könsuppdela toalätter i offentliga sammanhang upplever jag som att en tar ställning för att upprätthålla ett utanförskap. Alla har rätt att utföra grundläggande behov utan att placeras i fack eller känna sig utsatta. Skit i kön!

Jag mår dåligt varje gång jag är i ett publikt sammanhang och ska gå på toa. Om det skulle vara så att toaletterna inte är könsuppdelade andas jag ut och mår bra igen. Om de däremot är indelade i man och kvinna ser jag mig om efter ett alternativ. Kanske finns det en rullstolsanpassad toalett? Om det finns så går jag nog där, fast jag skäms för att jag gör det. Jag vill så jättegärna bara stega in på herrtoaletten med högburet huvud, men det gör jag inte. Jag får på herrtoaletten när jag måste för att jag måste. Jag är rädd och obekväm. Har jag tur kan jag snabbt springa in i ett bås och försöka att inte titta på de som står vid pissoarerna. Jag skulle inte kunna stå där. För mig finns bara båsen. Är det välbesökta herrtoaletter med kö, då får jag köa till båsen och se alla som med självklar min kan gå till pissoaren istället. Stå där och veta att jag alltid ser för kvinnlig ut. För kortväxt. För skägglös. För osäker, för medveten om att jag inte hör hemma här, för oförmögen att känna att jag hör hemma här. Ibland går jag till och med in på damtoaletten. Där kanske jag ser för manlig ut, men å andra sidan – jag är inte särskilt rädd för att bli uppläxad inne på damtoaletten. Det kan jag överleva. Där kanske det handlar om att bli utpekad, misstänkliggjord, men det är lugnt. Min rädsla inne på herrtoaletterna handlar om att bli misshandlad, nedslagen, igenkänd som trans, som oäkta, som villebråd och byte för de som har rätt att vara det de är. Det är därför jag mår dåligt varje gång jag blir kissnödig på krogen.

Hejsan,

Jag befann mig på Helsingborgs centralstation och skulle använda de offentliga toaletterna. Jag var klädd i baggy byxor, luvtröja och keps. På Helsingborgs tågstation sitter det en person och tar emot betalning nere i källaren där toaletterna är. Jag gick ner dit och ställde mig i kö efter en annan person som stod framför mig. När denne hade betalat och kvinnan som satt och tog betalt hade tryckt på någon knapp så att dörren öppnades och personen kunde gå in på toaletten, gick jag fram till kvinnan som tog betalt. Jag lämnade min tiokrona och gick fram till dörren med den kvinnliga figuren på dörren. Jag drog i dörrhandtaget. Det var låst. Jag drog igen. Fortfarande låst. Jag tittade på kvinnan bakom disken. Hon svarade med ”killarnas toalett är där” och pekade åt vänster. Jag är biologiskt född tjej och valde i denna situationen således att säga ”men jag är tjej, jag ska in här” och peka på dörren jag stod och drog i, trots att jag kände mig väldigt obekväm i situationen och snarare definierar mig mitt emellan. Till slut öppnades dörren och jag kunde gå in.

Efter denna upplevelse känner jag mig alltid osäker och inte särskilt bra till mods när jag ska använda offentliga toaletter som är könsuppdelade, varför jag anser att det vore väldigt bra med könsneutrala toaletter.

/ Anonym

Jag skulle besöka allmäna toaletter på ett vandrarhem i mellan Sverige. Jag använder alltid handikaptoaletter när sådan finns, och annars brukar jag inte vilja ställa till med scener, så jag brukar använda kvinnornas toalett eftersom jag av de flesta tolkas som en sådan. Men vid detta tillfälle var kön lång till dörren med skylten i klädd kjol och jag måste skynda till konferensen jag deltog i.

Jag skyndar mig in i männens rum, undviker instinktivt att se mig om och inte råka möta blickar. Jag går med bestämda steg mot en av båsen, men plötsligt står en lång, grov man framför mig. Han talar om för mig att jag hamnat fel, när jag säger att så inte är fallet, studerar han mig från topp till tå. Sedan ler han och utropar högt inför samtliga besökare. ”Wow. Snyggt jobbat – Jag skulle aldrig ha gissat att du var så!.” Jag ursäktar mig och mannen kliver undan. Under mitt toalettbesök får jag sedan lyssna till ingående spekulationer om min fysik, sexuella läggning och debatter om hur dessa skulle uppleva situationen i vilken en upptäckte att en haft sexuell kontakt med en ”brud” och upptäckte att det var med ”en sådan där”.

Jag kände mig inte arg eller ledsen, men förnedrad. Jag kände mig avklädd och jag kände mig som en smutsig individ som medvetet lurade dem i min omgivning. Jag upplevde att jag var det värsta som kunde hända dessa människor och som att upptäcka min påstådda kropp var en skräckupplevelse de alla hoppades på att aldrig behöva uppleva.

Allt Väl.

Hej!

Angående könsanvisningar till toalett osv så har jag varit med om det många gånger när jag var liten.
Jag föddes som tjej, men jag har alltid känt mig som en kille. Nu lever jag fullt ut som en kille. Men när jag gick i mellanstadiet så följde jag med min klass för att titta på hur badet gick till, för jag ville inte alls vara med och byta om osv.

Medans jag stod i tjejernas omklädningsrum och väntade på mina tjejkompisar så kom det fram massa småtjejer från lågstadiet och titta på mig med orolig blick. Några sekunder senare kommer deras fröken och halvt skäller på mig att killarnas omklädningsrum är en trappa upp. Jag var väldigt blyg när jag var liten och visste inte hur jag skulle hantera situationen riktigt. Jag ville inte säga att jag var tjej, för jag kände mig som en kille, men jag var inte kille nog att vara på killarnas omklädningsrum. Tillslut fick jag lov och säga att jag är tjej och måste vara här. Men fröken trodde mig inte och skällde lite mer på mig. Där fick jag stå bland nakna kvinnor och förklara hur jag kände och hur min situation låg till, när jag egentligen inte var gammal nog att förstå vad som egentligen var felet.

Men angående toalett på offentliga platser var alltid jobbigt. Gick man på handikappadetoaletterna så blev folk sura.

När jag var i USA och var på stranden så blev jag alltid kissnödig. Det slog aldrig fel, varje hytt var trasig eller hade något fel på något vis. Vilket resulterade med att det bara fanns pissoarer kvar. Det var bara vända och gå ut med blåsan fylld.

Det ni gör är väldigt bra, lycka till!

Med vänliga hälsningar, Anonym