”Någonstans känns det som om vi är människorna som inte finns”

DSC_0938

Jag som icke binär går alltid på den tillgänglighetsanpassade toaletten, eftersom den ofta är den enda som inte är könad. Känner mig dock inte rikigt hemma där heller, speciellt när det är kö och en står framför någon i t.ex. rullstol som någonstans ”behöver” toaletten mer än jag som faktiskt rent fysiskt skulle kunna gå på de binärt uppdelade toaletterna. Trots detta är den tillgänglighetsanpassade det alternativ som minst får mig att känna att jag vill krypa ur skinnet, så i 99 fall av 100 så går jag på den. En passar liksom inte in någonstans och ingen av alternativen känns rätt. Någonstans känns det som om vi är människorna som inte finns.