”Misshandlad, nedslagen, igenkänd som trans, som oäkta, som villebråd och byte”

522029264_87885b2755_o

Jag mår dåligt varje gång jag är i ett publikt sammanhang och ska gå på toa. Om det skulle vara så att toaletterna inte är könsuppdelade andas jag ut och mår bra igen. Om de däremot är indelade i man och kvinna ser jag mig om efter ett alternativ. Kanske finns det en rullstolsanpassad toalett? Om det finns så går jag nog där, fast jag skäms för att jag gör det. Jag vill så jättegärna bara stega in på herrtoaletten med högburet huvud, men det gör jag inte. Jag får på herrtoaletten när jag måste för att jag måste. Jag är rädd och obekväm. Har jag tur kan jag snabbt springa in i ett bås och försöka att inte titta på de som står vid pissoarerna. Jag skulle inte kunna stå där. För mig finns bara båsen. Är det välbesökta herrtoaletter med kö, då får jag köa till båsen och se alla som med självklar min kan gå till pissoaren istället. Stå där och veta att jag alltid ser för kvinnlig ut. För kortväxt. För skägglös. För osäker, för medveten om att jag inte hör hemma här, för oförmögen att känna att jag hör hemma här. Ibland går jag till och med in på damtoaletten. Där kanske jag ser för manlig ut, men å andra sidan – jag är inte särskilt rädd för att bli uppläxad inne på damtoaletten. Det kan jag överleva. Där kanske det handlar om att bli utpekad, misstänkliggjord, men det är lugnt. Min rädsla inne på herrtoaletterna handlar om att bli misshandlad, nedslagen, igenkänd som trans, som oäkta, som villebråd och byte för de som har rätt att vara det de är. Det är därför jag mår dåligt varje gång jag blir kissnödig på krogen.